Lars Gustafsson: Placenta

Este órgano informe, lobulado
que es arrojado después del nacimiento.
Ni madre ni niño, neutrales
del mismo modo que el vacío interior
dentro del verdadero insomnio
es un lugar completamente neutro.

Siempre hay algo
en medio de los estados habituales,
ni lo uno ni lo otro.
Por este Entremedio
siento una amistad torcida,
un parentesco, incluso.

Esta es la gran cara blanca, vacía
del mundo real.



Detta oformliga, loberade organ
som utstötes efter födelsen.
Varken mor eller barn, neutralt
på samma sätt som det innersta tomrummet
inne i den riktiga sömnlösheten
är en helt och hållet neutral plats.

Det finns alltid något
som är mellan de vanliga tillståndet,
varken det ena eller det andra.
Till detta Mellan
känner jag en skev vänskap,
en släktskap till och med.

Det här den verkliga världens
stora tomma, uppriktiga ansikte.


Traducción de Sergio Badilla Castillo
Fuente
Vía Nora Piacenza